Övre Tåsjödalens Framtidsförening

Föreningen har numera sitt kontor på Anläggarvägen 1A och anordnar marknader, hemvändardagar, julskyltning m.m. i samarbete med andra föreningar och företag i området. Här finner du även hjälp med fastighetsförvaltning och gräsklippning/snöskottning av vår byvaktmästare Jonas.

Kontakt Idéstugan 076 775 14 86

Byvaktmästare Jonas Reinikainen 076-114 56 90, vardagar mellan 7.00-11.00

Byvaktmästaren finns för att utföra enklare tjänster och småarbeten hos framförallt pensionärer.
Privatpersoner betalar 250 kr/tim (med rutavdrag får du dra av 50% på arbetskostnaden).
Föreningar/företag betalar 350 kr/tim.

Föreningen äger och driver också Norråkers Camping.
Kontakt camping 072 738 02 95

Kontakt ordförande Ida Collin 070 660 26 09

Norråkers Framtidsförening bildades 15 april 1987 och jobbar med både stort och smått för att vi ska ha det bra här.
Vill du vara med och stötta vårt arbete för en levande hembygd så får du gärna bli medlem i Framtidsföreningen.
Det kostar 150 kr för enskild och 200 kr för familj. Familjemedlem över 18 år ska räknas som enskild medlem.
Bankgiro 5503-8855 eller Swish 123 032 89 97
Skriv ditt namn på inbetalningen. Välkommen!

Så här kom föreningen till:

Historik

Under en lång tid har området lidit av hög arbetslöshet och en kraftig
utflyttning, vilket naturligtvis med tiden ger upphov till en sned
åldersfördelning. Området saknar större privata arbetsplatser. De
arbetstillfällen som finns hittar man huvudsakligen inom äldrevård, skola,
barnomsorg, vattenkraft, skogsnäring samt privata enmansföretag. Vattenkraften
sysselsätter idag ett tiotal personer, vilket kan sättas i relation till
anläggningstiden (50- och 60 talet), när kraftverket hade ca 1 000 man på
avlöningslistan.

Hösten 1986 tog några arbetslösa personer från Norråker kontakt med
arbetsförmedlingen (AF) i Hoting och uttryckte sin oro över den aktuella
situationen på arbetsmarknaden och inte minst de ännu dystrare
framtidsutsikterna. Man föreslog att AF skulle bjuda in ett antal
beslutsfattare till ett offentligt stormöte i Norråker där frågan skulle kunna
diskuteras.

AF nappade på idén och utlyste ett möte till den 17:e december 1986.
Kallelse till allmänheten skedde via gruppkorsband och annons. Emellertid ansåg
de personer som initierat frågan hos AF att man borde göra en mera aktiv
information om mötet. De ansåg att man genom en stor uppslutning av deltagare
kunde förstärka frågans betydelse hos de inbjudna debattörerna. sålunda beslöt
man sig för att genomföra ”operation dörrknackning”, genom att åka
runt till så gott som samtliga hushåll i området och berätta om mötet och
varför det skulle hållas. Många som tidigare ansett att frågan inte berörde dem,
då de hade arbete eller var pensionerade, tänkte nu om och beslöt att delta.
Ett relativt stort antal uppgav också att de inte uppmärksammat budskapet i
gruppkorsbandet utan kastat det, i tron att det var ”någon reklam”.
Även många ur denna kategori blev nu intresserade.

AF å sin sida hade inbjudit och fått klartecken från de viktigaste
aktörerna, nämligen: Strömsunds kommun Länsarbetsnämnden Skogsarbetareförbundet
Utvecklingsfonden (nuvarande ALMI) samt lokala politiker.
Naturligtvis deltog man även själv i mötet.

Resultatet blev att över etthundra personer kom till det utlysta mötet och
fyllde lokalen till bristningsgränsen. Under kvällen diskuterade man bland
annat myndigheternas roll, olika förslag på företagsamhet, utbildningar,
ekonomiskt stöd m m. Vissa löften om hjälp gavs också av panelen. Efter mötet
samlades ett antal intresserade människor för lite ”eftersnack”.
Detta utmynnade i att man bildade en interimstyrelse för en lokal
intressegrupp. Efter ett antal möten och diskussioner bildades slutligen Övre
Tåsjödalens Framtidsförening den 15:e april 1987.

Versamhet

Föreningen fick som mål att försöka hejda utflyttningen, uppmuntra till inflyttning,
stimulera företagsetableringar, bevara och utöka samhällsservicen, förbättra
kommunikationer m m.
Inledningsvis arrangerade man en hel del små trivselarrangemang för att
”få fart” på området och informera om sin existens och vad man ville.
Ånyo genomförde man en uppsökande verksamhet och besökte folk i deras hem.
förutom en allmän information om föreningen gjorde man också en idéinventering,
vilket innebar att människor gav förslag på verksamheter som skulle kunna skapa
arbetstillfällen i bygden. Bärförädling, kooperativt jordbruk, småskalig
turism, fiskodling, frisör var några av de förslag som lämnades.

Under våren 1987 påbörjade man en stor kartläggning av utflyttade där man med hjälp
av kyrkböcker spårade personer vilka hade flyttat från bygden mellen 1955 och
1986. Samtliga personer som man fann fick ett brev med information om bygdens
utvecklingsarbete samt en inbjudan till arrangemanget
”Hemvändardagarna”. Ursprungstanken var att få några att vilja flytta
hem igen och helst ”ta med sig” ett företag eller en affärsidé.
Hemvändardagarna arrangerades första gången 1989 (med ungefär 1 000 deltagare!)
och har sedan anordnats regelbundet i juli vartannat år. Hemvändardagarna har
utvecklats som arrangemang och har nu mera karaktären av en folkfest än ett
sätt att locka till sig företagare. Arrangemanget tilldrar sig under en helg
och innefattar: grillkväll vid stranden med uppträdande, marknad, gratis
musikuppträdanden, helikopteruppstigningar, matservering, dans tävlingar m m.
Många utflyttade väljer att förlägga hela sin semester i området de somrar när
Hemvändardagarna arrangeras. Märkbara omsättningsökningar rapporteras då av
byns Konsumbutik och bensinstation.

En diskussion om ett fiskodlingsprojekt initierades av föreningen, detta fick till följd att en särskild ekonomisk förening bildades som drev prodjektet under några års tid innan det såldes till ett privat företag i området.

Under perioden när den ekonomiska föreningen  var huvudman var allt arbete ideelt och intäckterna från försäljningen användes till att bekosta stora utsättningar av öring i Tåsjön.

Strax söder om byn finns en vägsträcka på ca 7 km som var (ö)känd för sin dåliga
standard. Efter ett intensivt lobby-arbete med uppvaktningar hos Landshövdingen
och kommunalråd, skrivelser samt en massiv ”vykortskampanj” byggdes
denna sträcka om och asfalterades.

Föreningen såg jakt och fiske som något som kunde utvecklas, detta ledde fram till att man
satte samman s k jaktpaket och sålde till jägare, företrädesvis från Södra
Sverige men även från övriga Norden samt Mellaneuropa. Dettta lämnade en del
intäkter i bygden samt fungerade som en drivkraft för ytterligare satsningar.

Turismen behövde utvecklas, bl a fanns det praktiskt taget inte någon
logimöjlighet för turister i trakten. föreningen engagerade sig starkt i denna
fråga och kunde 1989 bidra med en summa pengar (överskott från jaktarrangemangen)
till en annan förening som då byggde upp en turistanläggning som kallas
Bävercampen.

Nedan följer exempel på aktiviteter som föreningen medverkat i eller till:

Lokala utbildningar, Årliga bystädningar, Uppförande av informationstavla över byn, Anläggande av rastplatser samt uppskyltningar av lokala sevärdheter, Arrangemang av guidade blomstervandringar och guldvaskning, Genomfört jakt och fritidsmässa, Ordnat årliga julbord till självkostnadspris, Bidragit med pengar till ett scenbygge i ortens biograf Haft surströmmingsskivor för bybor, Arrangerat särskilda kvinnofestivaler, Genomfört tårtfestival, Berett platser för olika AMS-åtgärder, Inventerat tomma fastigheter genom enkäter till utboägare, Intervjuat äldre personer och sammanställt detta material och givit ut en bok, Startat en butik där man säljer hemslöjd från slöjdande medlemmar, Agerat på olika sätt för att hindra försämringar av den offentliga servicen, Arrangerat familjedag med
våffelservering på Midsommarfjället, Köpt f d ICA-butiken (numera Idéstugan), fyllt den med aktiviteter.

Många positiva saker har hänt i området efter föreningens tillkomst, ett flertal av
dem är av den karaktären att man inte direkt kan ange vem som givit upphov till
dem. Oavsett svårigheten att utnämna någon utlösande faktor har devarit av
betydelse för området. Lika väl som man brukar prata om en ond cirkel finns det
också en god cirkel. enskilda positiva händelser bereder mark för andra.

Här följer några exempel:

En gruppbostad för äldre har byggts i byn, Upprustning av samlingslokaler i Norråker, Karbäcken och Skansnäset, Uppförande av Bävercampen (turistboende, timmerstuga, husvagnsplatser), Stora fiskevårdsåtgärder i Tåsjön, Anläggande av tennisbana (kommunens bästa), Anläggande av minigolfbana, Förbättring av badplats, Daghem och fritidshem har öppnat, Upprustning av ungdomslokalen ”Skidstugan”, Ca 80 km snöskoterleder har färdigställts, Vägbelysning till Parken har satts upp, Nya landsvägsbroar över Saxälven och Sjougdälven, Nytt reningsverk, Dessutom en rejäl privat satsning på ett bygdemuséum och en stugby i Skansnäset, Under åren 1993–1995 noterades en inflyttning på 49 personer.

Idéstugan

Genom försäljning av medlemskort, kommunala bidrag samt egna aktiviteter lyckades
föreningen ordna en finansiering så man kunde hyra nedervåningen på den f d
ICA-butiken i byn. Den första tanken var att man skulle hyra den temporärt
tills någon småföretagare skulle flytta in. Idéer fanns om hantverkshus,
textilverksamhet, lättare träslöjd, frisör, data- eller telemarketingföretag.

Två nystartade små företag som sysslade med presentförsäljning och second-hand
verksamhet förlade under en kortare period sin verksamhet i lokalen. Av olika
anledningar upphörde denna verksamhet efter en tid.

Utvecklingsgruppen fick nu kontakt med en frisör från en närbelägen ort i
Västerbotten. Hon lovade att bedriva verksamhet en dag i veckan i Norråker om
föreningen kunde inreda en lokal till henne. Genom olika ideella insatser
ordnade föreningen detta, byborna kunde nu för första gången på många år klippa
sig på hemmaplan, istället för som tidigare åka minst 10 mil för denna tjänst.

Nu föddes också tankarna på att föreningen själv, i avvaktan på att någon
småföretagare hörde av sig, skulle ha hemslöjdsförsäljning i sin lokal under
semesterperioden. Man kontaktade ett antal lokala slöjdare och fick en viss
försäljning till stånd.

Den f d ICA butiken döptes till ”Idéstugan” och kom mer och mer att
utvecklas till en allmän serviceplats i byn. Genom ekonomiska insatser från
medlemmarna köpte föreningen så småningom hela fastigheten där
”Idéstugan” inrymdes i bottenplanet. Det övre planet hyrs ut som
bostad till privatpersoner.

Idag erbjuder Idéstugan följande aktiviteter:

Turistinformation, Hemslöjdsförsäljning, Biblioteksfilial, Kartförsäljning, Möjlighet att kopiera,  Lokal för studiecirklar, Lokal för tillfällig  affärsverksamhet, s k ”uppackning”, Kansli för föreningen och ytterligare en förening (PRO)

Personal

Föreningen har förutom frivilligt arbete haft mellan en och tre personer anställda på sk
lönebidrag. Detta innebär att personer med något handikapp anställs med
kostnadstäckning från staten (80%) och kommunen (10%). för särskilda projekt
har även ALU-anställda kunnat nyttjas. Graden av frivilligt arbete har varierat
över tid, ibland har stora insatser utförts och ibland har insatsen varit
begränsad till möten och diskussioner. Tack vare den anställda personalen har
en kontinutet i verksamheten kunnat upprätthållas. De flesta ärenden som
föreningen drivit har också inneburit många telefonsamtal med tjänstemän inom
den offentliga sektorn, vilket kräver att man kan agera under dagtid.

Kontakter med myndigheter

Föreningen har i sin verksamhet många kontakter med olika myndigheter,
exempelvis:
Länsarbetsnämnden, kommunen, SUAB (kommunens utvecklingsbolag),
arbetsförmedlingen, Länsstyrelsen m fl. Relationerna till dessa är goda. Dock
kan en förändring urskiljas över tid. I början när föreningen var nybildad, och
själva begreppet byutveckling var okänt, var det svårare att diskutera med dem.
Man upplevde att företeelsen var så ny att myndigheterna inte riktigt visste
hru de skulle reagera.

Myndigheterna ville sortera in föreningen i något fack men kunde inte hitta något
som passade. Tidigare hade de vana från att hantera religiösa föreningar,
idrottsföreningar, nykterhetsföreningar, hembygdsföreningar med flera som har
en smalare, mera greppbara mål. Byutveckling innebär att man blandar sig i
nästan alla företeelser i ett samhälle. I princip kan man säga att allt som
påverkar en bybos liv ingår i uppgifterna för en utvecklingsgrupp. I takt med
att alltfler utvecklingsgrupper dök upp gav vi dock draghjälp åt varandra och
myndigheterna vande sig snart med företeelsen.

Arbetsmetoder

Föreningen består av en styrelse på sju personer, medlemsantalet är idag ca 250
personer.Styrelsen sammanträder normalt ca 4–7 gånger per år. Några gånger
varje år hålls s k öppna möten vilket betyder att alla medlemmar kan delta. I
praktiken kommer kanske 5-10 medlemmar. I början var det tätare mellan mötena,
då var det heller inte ovanligt med 30 personer på de öppna träffarna. En gång
per år hålls ett årsmöte dit alla medlemmar är välkomna. Deltagarantalet brukar
variera mellan ungefär 10 och 30 stycken.

Personliga kallelser utgår till både ordinarie ledamot och till suppleanter
inför varje möte.Medlemsmöten annonseras på anslagstavlan i byn, årsmötet
annonseras också i ett lokalt annonsblad. Varje år skickas
verksamhetsberättelsen ut till samtliga medlemmar. förslag från medlemmar kan
lämnas direkt till någon i styrelsen eller till kansliet. I viktiga frågor har
föreningen även använt sig av gruppkorsband, vilka når varje hushåll.

Inför särskilda arrangemang, exempelvis Hemvändardagarna och julskyltning
brukar man kalla en representant från de mest aktiva föreningarna i området för
att diskutera igenom åtgärder, arbetsfördelning, finansiering m m. Normalt
kommer då 7–8 föreningar.

Vid särskilda aktiviteter, typ städkvällar när man ”snyggar upp” byn
kallas intresserade via anslag. Flera föreningar delar då på kostnaden för att
bjuda på fika.

Noterbart är att träffar där man skall utföra något konkret, göra en
arbetsinsats, alltid drar fler medlemmar än ett rent diskussionsmöte.

Erfarenheter

Övre Tåsjödalens Framtidsförening har nu verkat i över tio år som
byutvecklingsgrupp, man har under den tiden samlat på sig vissa erfarenheter
som redovisas nedan.
Många byutvecklingsgrupper har ”tunga” målsättningar som att ordna
nya arbetstillfällen, öka inflyttningen etc. Detta är naturligtvis viktiga mål,
men man måste komma ihåg att aven ägna sig åt mindre frågor som kan lösas mera
direkt. Grupperna behöver, både för sin egen skull och andras, få känna att man
kunnat ta sig an konkreta frågor och lösa dem på relativt kort tid. Vid jämna
mellanrum kan man sedan summera vad man gjort och skriva ner det i någon form.

Trivselarrangemang är viktiga, människor behöver få umgås i
”lättare” sammanhang och inte bara under arbete. dessutom har det visat
sig att många bra idéer dyker upp under sådana trivselarrangemang. det är
viktigt för en bygd att människor är tillsammans, om var och en sitter hemma
hos sig händer inget.

Information är oerhört viktig. Det kan förmodligen inte informeras för mycket. Med
för lite information är risken stor att missuppfattningar sprids, och
utvecklingsarbetet blir lidande. Mycket energimåste då ägnas åt att i efterhand
förklara och reda ut saker och ting istället för att kunna koncentreras i
konstruktivt arbete. Det har också visat sig att människor har en väldigt
skiftande förmåga att ta till sig information, därför är det bra om man kan
använda sig av många olika sätt att sprida sin information på. ett enkelt
informationsblad varje månad, anslag, informationsmöten är några tänkbara
medel.

Olika former av erkännanden från myndigheter skänker legitimitet till
föreningen. Det är viktigt att utomstående på något sätt visar att man tycker
föreningens arbete är viktigt. Ett sätt, som några kommuner anammat, kan vara
att införa ett system där man årligen utser årets by. Vinnaren får då en mindre
summa pengar samt ett erkännande av sitt arbete. Utmärkelsen vandrar år från år
till olika byar.

Ovanstående information är hämtat från ett kompendium som är sammanställt
1997-11-12 av:
Jörgen Lithander
Joacim Möhlnhoff
Hillevi Lithander